fredag, 3 september, 2021


I går fick jag till tre middagar ärtsoppa, två sorters kycklinggryta fyra middagar vardera och i dag står just nu tre middagar lasagne i ugnen och fyra middagar köttfärssås väntar på att frysas in. I morgon ska jag bara laga en middag, den vi ska äta då, men det känns bra så här långt. Så länge man kan stå upp så är det bäst att passa på.

Tvåan, som är en omtänksam själ, ringde när jag stod och pysslade med dagens lax. Rara hon ville veta hur det egentligen var och jag försökte dels berätta men också vara så lugnande jag kunde. Hon tyckte att jag ändå skulle försöka få tid att mäta blodtrycket, så jag får väl försöka ringa nästa vecka. Hon tyckte det var klokt att jag tänker sitta här och ta det lugnt. Som hon sa – ‘det är rätt skönt att vara ensam hemma också’. Vi får se hur jag lyckas med det, lite projekt har jag förstås, men tanken att sova tre nätter är något jag ser fram emot. Och nu ska jag ta lite äppeljuice, jag blir törstig av att stå över grytorna ett par timmar.

Självklart vill jag inte oroa barnen med mitt eventuella mående, men jag kände att samtidigt som jag informerade om att det är avlastning nästa vecka, så var det rimligt att jag kortfattat beskrev varför jag ändrar mina egna rutiner där. Jag hoppas att dom inte blir oroliga, för det hjälper ju inte. Dom har sina liv med glädjeämnen och svårigheter som jag inte kan dela eller ens hjälpa till med. Det är också en sorg för mig att så mycket är begränsat här och nu. Jag har en avhållen vän, som brukar säga – ‘jag vill bli en sån där morfar som steker plättar’ och det är en fin tanke, som jag gärna hade velat ha. Ja, i mitt fall mormor eller farmor då, men principen. Men man får leva det enda liv man har.

Och nu är maken klippt och duschad, tvätten skvalpar och snart blir det lax med remouladsås. Solen skiner och det är ganska varmt och vackert. Fikonträdet verkar ställa in sig på höst redan, men citronträdet blommar.