onsdag, 1 september, 2021


Trots att det är dagsljus lade jag mig ovanpå sängen och läste lite. Det var skönt. Och jag tänker att den där maten kanske jag kan laga i morgon. Jag ska bara komma ihåg att lägga gula ärtor i blöt i kväll, så blir det åtminstone ärtsoppa. Sen kom jag ihåg att om två veckor fyller äldsta sondottern år, lilla rara hon, så jag frågade hennes ömma mor vad hon kunde tänkas önska sig. Sen såg jag i går att i en hylla i förrådet står Laura Ingalls Wilders böcker och dom har inte sondöttrarna, så då passar det ju bra att lämna dom vidare. Självklart får hon en riktig födelsedagspresent också, men böckerna är mer för båda systrarna, tänker jag.

Lite flyktigt tänker jag allt på det jag hade tänkt göra i dag, matlagningen och att rensa ur grejor ur svalen, men det får vara bra ändå. Har man legat ner på golvet ett tag, så får man inse att det kanske inte alltid blir som man planerat. Då tänker jag ändå på att jag helst vill ha det lite prydligt om något skulle hända mig, att barnen inte ska behöva röja för mycket. Jag vet ju ändå hur mycket det finns att röja. Och jag fick veta att staten tänker förgylla min tillvaro f o m september med 162 kr/månad före skatt.

Där stod jag och lagade mat tjugo i ett och plötsligt mådde jag inte alls bra. Jag var tvungen att sätta mig med huvudet mellan knäna och det var rätt skakigt. Mitt enda mål var att lyckas laga klart den där äggsåsen och att få upp maken ur sängen, där han vilade. Och jag ställde fram maten på bordet, långsamt, och fick upp maken ur sängen. Sen bad vi bordsbön och jag fördelade mat till maken och sen gick det inte längre. Jag fick lägga mig på golvet ett tag och maken kom med tips att det blir bättre om man äter. Det hjälpte inte så värst. Sen gick jag in till soffan och lade mig där en stund, men tjugo över ett kunde jag försiktigt sätta mig vid bordet och äta det mesta. Nu känns det nästan som vanligt igen. Det har hänt mig förr att det har blivit snurrigt, så det är väl bara att försöka ta det så lugnt som möjligt. Jag hade haft nån svag planering att laga diverse mat till frysen på eftermiddagen, men jag tror det får vänta till i morgon.

Och jag är lite bekymrad på sikt också. Jag hade ju planer för nästa veckas avlastning, men just nu känns det lite oöverstigligt att sätta mig i bilen och åka en längre sträcka. Antagligen skulle det gå bra, men jag får tänka lite till. Det blir inte heller enklare om man googlar. Och tanken just nu att vara hänvisad till makens eventuella förmåga att se när något är fel, det är också lite tveksamt.

Frånsett att jag var så trött att jag knappt tog mig ur sängen i morse, men frukost blev det. Solen skiner och det är ganska varmt. Jag pratade lite med Äldsta under tiden som hon var ute på promenad, så jag gick också ut. Jag skulle lägga på brev och så lämna in timrapporten till kommunen. Sen var jag så pass nyfiken efter en artikel i dagens lokaltidning att jag tog en sväng utmed stora gatan. Någon hade lyckats backa på apoteksfönstret i går, rejäla sprickor, och sen kört på en sån där påle som finns vid parkeringarna, dessutom kört på en annan bil och repat flera, som det stod. Och jag kan bara inte förstå hur han lyckades komma åt apoteksfönstret alls, det är träd och gatlyktor i vägen och en rejäl trottoar. Jag antar att dom inne på apoteket måste ha blivit rätt förvånade, att inte tala om dom stackarna som fick bilarna repade. Obegripligt hur det rent praktiskt gick till, men han måste ha drabbats av nånting, tänker jag, en liten stroke eller tia eller blodtrycksfall eller nåt. Sen tänker jag att om man hade kommit gående på trottoaren, så hade man ju inte trott att det kunde hända.

Nu ska jag ordna dagens mat, torsk med äggsås. Jag gör äggsåsen med lite grädde också, och dill och persilja och strimlad salladslök. Det är länge sen, men en god vän åt torsk förra veckan och då blev jag inspirerad.