Det är bra när solen skiner, det lyfter. Ganska varmt också, bra det också. Jag låg och drog mig en kvart i sängen i morse, jag hade lite marginal. Sen testade jag sonens tips om bankid i mobilen och det fungerade utmärkt. Så bra! Jag skulle skicka efter en svart bomullskofta, den jag har är bortåt trettio år och börjar se lite dyster ut. Med tanke på hur länge jag har kläder, så lär det inte bli så många fler inköp just av det. Sen läser jag förstås om yngre människor som skaffar mängder av kläder, man hyr eller köper begagnat, men i en takt som ändå är svindlande för mig. Det är förstås enklare att berätta hur andra ska göra för att rädda miljön, typ. Jag accepterar att jag lever i ett överflödande västerländskt samhälle, det är självklart att jag sopsorterar och väljer så närodlat jag kan och hanterar klädinköp på ett ansvarsfullt sätt. Samtidigt som jag inser att om inte Indien och Kina i stort lägger om sina utsläpp, så är mina bidrag alldeles försumbara. Jag tillhör inte ens det mest konsumerande delen av vårt samhälle, men det är klart att man ska göra det man kan, men man kan faktiskt inte göra det man inte kan. Denna självklarhet hjälper mig att inte gripas av förlamande ångest inför översvämningar och alltihop. Sen minns jag ju när man varnade för att alla skogar i Sverige skulle dö och klimatet skulle bli nästan obeboeligt kallt.