Man får ju göra det då och då. Dels var det lite trassligt att repa upp hela stickningen, dubbel tråd. Sen skulle det läggas upp nya maskor och när allt var klart med det hade jag fem cm över, så jag var tacksam att jag inte behövde starta om med det också. Nu stickar jag resår, det har blivit tre cm, alltså halva. Nu vet jag att det går fortare med slätstickningen, så jag försöker tänka på det. Men jag är ändå nöjd med att jag började om.

Nu har jag gjort klart söndagskvällens ständiga syssla, medicinfördelningen för veckan. Jag ska försöka gå till apoteket i veckan. Det är inte panik riktigt än, men jag tar ut det som är möjligt, så att jag har förråd. Det är ständigt min ängslan, det här att vara beredd. Sen har jag varit med flera gånger om att relativt vanliga mediciner inte finns utan måste skickas efter. Jag tror jag satsar på onsdag eller torsdag efter lunch. Måndag och tisdag förmiddag brukar det vara mer folk, troligen ringer man in till vårdcentralen på måndagsmorgonen och får antingen läkartid eller telefonförnyelse och då hämtas den tydligen ut då. Och jag försöker fortfarande samla ihop mig till att ringa v-centralen. Och jag ska skicka mail till ansvarig för avlastningen också. Vi har fått schema t o m v 36, och jag kan förstå att det var svårt att planera där i slutet på maj, när vi fick detta schema, men nu kanske man kan göra en insats till slutet av året. Jag är ju fortfarande väldigt kritisk till makens karantän, av flera olika skäl, inte minst med den ovaccinerade personalen.