Vädret har verkligen varit snabbt skiftande. Det är konstigt att tänka att för en vecka sen badade jag i havet före frukost och på eftermiddagen satt vi ute i strålande solsken och åt den där väldigt goda glassen, som vi var många som stod i kö för. Visserligen köpte mannen, som stod före mig i kön när jag hämtade ut skorna, tre kulor lösglass i bägare, men jag kände inte alls att det var läge. Ah ja, kanske blir det lite varmare innan hösten kommer på riktigt. Jag tycker sommaren har gått väldigt fort, jag är inte riktigt klar med den än, men det är inte jag som bestämmer. Men jag tänker på saker som måste ordnas så småningom, t ex måste jag försöka få till en läkartid för maken, men det känns som om jag jobbar i uppförsbacke där. Jag försökte ju i början av mars eller så, men man återkom aldrig. Jag förstår att man är underbemannade med läkare, men ändå. Jag tror att senaste gången maken träffade en läkare, som inte bara tittade som hastigast, som hon som skrev remissen till en identisk fotortos förra sommaren, men en mer grundlig titt, det var nog hösten 2018. Sen dess har recepten förnyats per telefon och nya mediciner har tillkommit, så jag skulle nog vilja att någon, som vet något kunde titta på honom.