lördag, 14 augusti, 2021


Det är det ju. Jag vet ju att det blir lite småkaos när maken varit på avlastning, och det var förstås så den här gången också. Natten blir ofta knepigare än vanligt, och det blev så den här gången också. Och jag har svårt att sova då även om sex timmar kanske är klart godkänt, fast när det blir fördelat på ett par gånger, så känns det ändå inte riktigt tillräckligt. Och den här eftermiddagen var väl väntad också, för utgången från Äldste är alltid knepig, men det här att det nästan blev total katastrof känns väl inte oväntat. Jag är bara tacksam att han ändå lyckades sätta sig på bilsätet och inte en meter innan, som han verkligen var beredd att satsa på. Att lyssna på vad andra försöker säga är oerhört svårt, när han är trött, jag vet det.

Som alltid efter avlastningen är det läge för dusch och tvätt, så då var det avklarat. Jag gissar att den där tvådygnskarantänen, som man fortfarande, lite oklart varför, kör med på avlastningen, inte är helt optimal för maken. Det är inte precis så att han ständigt joggar runt här hemma, men han rör sig något mer ändå. Han var påtagligt svullen om fötterna nu, och jag kan bara hoppas att det blir bättre efter några dagar hemma. Hur som blev vi bjudna på fika hos Äldste här på eftermiddagen, så trevligt. Det kom en lätt regnskur när vi skulle in i bilen, men sen har det varit sol. Det knepiga är när vi ska ta oss hem, för maken har svårt att gå utför trappan där och det var inte lättare i dag. Både Äldste och svärdottern hjälpte till och till slut kom han verkligen in i bilen igen. Sen gick det bra här hemma, så nu sitter han och tar det lugnt i sin älskade fåtölj. Och vi fick potatis och rödbetor av svärdottern så det blir gott.