Den är inte alltid rationell. Det gäller kanske inte bara honom, men det blir extra tydligt eftersom han uttrycker sin ängslan lite ofiltrerat, vi andra kanske tänker efter ett varv till, innan vi yttrar vår ängslan. I dag t ex är ju sönerna sysselsatta med olika projekt på Äldstes hus och hem. Det är vindskivor som ska målas och bytas. Äldste har köpt en sån där ställning som man kan bygga upp i tre våningar. Maken blev väldigt ängslig bara han tänkte på det. Detta är alltså mannen, som själv när vi bodde i hus, oförfärat klättrade på mer eller mindre stabila stegar och sen gick på taknocken ganska obesvärat, men nu är mycket fyllt med ängslan. Jag antar att det är upplevelsen av kontrollförlust i vardagen.