risken för gräsbränder, och lite fnissar vi. Maken var en entusiastisk gräseldare i sin mer aktiva period. Vi hade ett fritidshus, som vi renoverade rätt energiskt. Ingen hade egentligen bott i huset på länge, mannen som ägt det innan han dog, hade bott i den större tätorten många år och inte gjort något åt varken huset eller trädgården. Det fanns mycket torrt gräs, som maken tyckte det vore en lysande idé att elda. Så han tände på, och vinden tog i, oj så det brann. Det slutade med att brandkåren kom. Och lokalpressen. Dagen efter var det en notis om elden och det klassades som ‘barns lek med eld’, jag kan säga att barnen var klart missnöjda. Dom kan fortfarande hetsa upp sig över detta. Så gräsbränder har en speciell klang hos oss.