här förstås. Jag handlade och började 07.15 typ. Det går bra och jag har fått upp farten lite bättre jämfört med första gången. Nu tittar jag ut och det snöar igen, det är inte så uppmuntrande, stora flingor. Jag fattar att det inte blir liggande, men ändå. Det är svårare att hålla humöret uppe när man knappt ser ut. Men jag ska laga kycklinggryta med smörstekta champinjoner och vitt vin, det brukar vara gott.
Sen är det inte okomplicerat, det här med avlastningen. Jag hade nästan glömt hur obeskrivligt tjatig maken blir om detaljer, och hur länge och hur mycket han kan hålla på. Ibland undrar jag, fast jag förstår att det inte är så egentligen, om han tjatar för att jag ska säga att vi bryr oss inte om avlastning i fortsättningen. Och han tycker ju verkligen att det har gått så bra ändå det här året. Jag känner mig sliten och samtidigt, när han tycker allt är så bra, så undrar jag vad det är för fel på mig, som inte kan tycka det. Det här ständiga tragglandet med detaljer, hans totala oförmåga att komma ihåg praktiska sammanhang, det sliter på mig och inte på honom. Jag försöker andas in och rationellt tänka att jag kan inte ha dåligt samvete för att jag inte orkar. Och i söndagsnumret av SvD så skrev ju en minnesforskare, som själv tappat minnet i utbrändhet, om kloka och nödvändiga saker man ska göra för att må bättre. Man ska förstås sova mer och regelbundet. Man ska ta bort stressfaktorer i sitt liv. Tjohej. Man ska så mycket. Och jag har inte sovit särskilt många hela nätter det senaste året, jag måste gå upp och hjälpa maken. Och ‘stressfaktorer’ – ja, dom finns där och går inte att flytta eller ändra. Jag föreställer mig att om man ensam har ansvar för någon annan människas välbefinnande, så är det inte så enkelt att man bara kan förändra sitt liv. Med det sagt är jag mycket medveten om att det finns alldeles för många, som har det väldigt mycket tyngre än jag, men jag står här, och har så gjort i drygt sexton år. När jag tänker på det, så är det rätt länge. Trycket över bröstet är starkare ibland, och nej, tre dagars avlastning gör inte att jag är helt återhämtad, men det ger mig en andningspaus.