att dagen blev skiftande, vädermässigt. Strålande sol och snöstorm växlade om hela tiden, men nu skiner solen innan den går ned. Det betyder att fönstren på den inglasade balkongen knappt är genomskinliga i solskenet. Men så länge det är så pass kallt tänker jag inte ge mig på att putsa, det är ju ändå rätt komplicerat med den stadiga stegen och fönsterputsskrapan med extra långt skaft och alltihop, så jag vill kunna jobba i hyfsad värme.
Förresten somnade jag en stund på eftermiddagen, inte så konstigt med den tidiga morgonen eller för den delen med sömnen i allmänhet.
Och jag gläder mig åt blommorna från barnen, vackert. Det dök upp en bild på fb, två år sen, och Tvåans och Äldstes familj satt vid vårt köksbord, och det såg så konstigt ut med så många så tätt. Man vänjer sig vid underliga situationer, tydligen. Inte vet jag vad vi kommer att vänja oss vid framöver. Det känns så osäkert allting.