när jag stod där och hackade vitlök till gremolatan, så knackade Äldste på. Han hade hämtat ut mediciner och hade dessutom en stund över, så han kunde värma sin lunch i vår mikro och ta en mugg kaffe efteråt. Jag tog raskt fram en kaka till ur frysen och sen kunde han äta sin matlåda samtidigt som vi åt våra (mycket) vitlöksindränkta musslor och pasta. Det var så väldigt roligt att ha honom vid bordet. Han hade f ö sett en räv kila över gårdsplanen i går, katten hade inte uppskattat sällskapet. När han kollade är iofs rävar lovligt byte just nu, men lilla yngsta ansåg att om dom jagade ens katt, så fick man skjuta oavsett. That’s my girl. Och jag tittar lite ängsligt västerut, någon sorts molnbank rullar in, men jag hoppas att det inte är dom där 15 cm snö, som det varnas för på västkusten.

Men nu så, mot matplaneringen! Kanske lite mindre vitlök? Fast det är väldigt gott, tycker vi. Svärdottern odlar egen dessutom, den är lite mindre än den där spanska gigantiska som jag använde här i dag. Och i går åt vi risotto med bl a kantareller, som svärdottern plockat och torkat. Äldste nämnde f ö att dom funderat lite på det här att framöver fira svärmors hundraårsdag lite postumt så där. Vi hann bara fira hennes 95-årsdag och jag minns att jag tyckte det lät lite snålt att sjunga om ‘hundrade år’. Nu blev det som det blev.