när jag stod på uteplatsen. Jag har inga bekymmer med månen, andra tycker sig sova sämre då, men jag kan bara titta och tycka det är vackert. Och dagens solnedgång var alldeles fantastisk, knallskära moln och så det där ljuset länge efteråt. Det har varit en bra dag här och jag tyckte nästan att man kunde se antydan till bladknoppar på ett av träden utanför mitt fönster. Det kan vara önsketänkande också, och eftersom det ska bli köldgrader i slutet av kommande vecka, så får växterna stå kvar på den inglasade. Först ut räknar jag att olivträdet och den där med små gröna blad, som jag aldrig kommer ihåg vad den heter, blir. Citronträdet får vara inne ett tag till, men jag tror att fikonträdet börjar samla ihop sig till knoppar, men jag vet ju inte. Det är vår första vinter tillsammans.

Och jag var tacksam att Äldsta skickade ett sms att deras hemresa gått bra, man vet ju aldrig. Man är ju inte precis ensam på vägen.