här förstås. Det känns väldigt underligt, det måste jag säga. Sen är det också frågan om eventuella biverkningar. Kommer jag att klara att hämta maten på kvällen? Jag tror och hoppas det förstås. Och på onsdag är tanken att jag ska lämna in bilen och sen promenera hem. Jag funderar över feber och huvudvärk, men det får lösa sig. Jag har olika matalternativ förstås, så jag har försökt vara beredd. Men allt det här ingår förstås i den allmänna osäkerhet vi levt i nästan exakt ett år. Och jag ska baka limpor på förmiddagen i morgon, allt för att vara beredd.

Annars kan man förstås tänka på att tiden går alldeles oavsett. Vi hade en kort stund +10°, ganska oväntat. Och när jag stod ute på eftermiddagen, så såg jag – långt borta – en plog tranor, men dom såg ut att vända söderut igen. Dom kommer säkert tillbaka. Visst är det en känsla av vår ändå. Äldsta skickade bild på sälgen som blommade vid sommarhuset. Jag har clarityn hemma förstås, för snart slår det väl till. Jag har nyst en del redan, men det är alltid svårt att veta vad som är vad. Jag tittade på mina bilder, förra året planterade jag penséer 13 mars och det är ju alldeles snart, möjligen blir det senare i år. Kanske väntar jag med att handla blommor tills vi får den där vaccinimmuniteten.