i dag, och ganska kallt också. Jag måste förstås snart planera maten för kommande vecka, tacksam när det är gjort, men trist innan. Jag såg som hastigast en rubrik om Lasse Kronér, att han stängt in sig i ett och ett halvt år och gått upp 50 kilo. Sorgligt på alla möjliga sätt, förstås, men det är min ambition att inte gå ur den här karantänen i motsvarande skick. Så då är det extra viktigt att planera förstås. Det viktigaste (ha!) i just mitt fall är att inte gå ut i köket och lite testande öppna en eller annan skåpdörr. Det är lätt hänt att det finns något ätbart i närheten. Fast för tillfället (som varat sen slutet av november) har jag tre kakor Fazers Blå (favoriten) i skåpet. Men jag är inte petig så, jag kan ta en bit parmesan i stället, fast jag vet att det inte får bli för stor bit och inte för ofta. Ett glas vatten är inte lika lockande alls. Tyvärr har ju Gud skapat den godaste maten mest kaloririk, för att citera Tage Danielsson.