Det var en gladlynt röst, en kvinna från kommunen, som undrade om vi ville ha vaccin. Jag svarade ‘absolut!’ och då antecknade hon våra födelsenummer och sa att inom ‘några veckor’ så hör vårdcentralen av sig om tidsbokning. Lite vagt, men jag förstår att det förstås beror på tillgång på vaccin. Men då är vi med på någon sorts lista iaf, och det känns som en lättnad. En väldigt stor lättnad. Och typiskt mig började jag gråta när jag lagt på.