så gott det går. Folk skriver uppmuntrande – eller uppfordrande – att nu gäller det att hålla ut. Och det gör väl det, men vad betyder det egentligen? Jag har varit väldigt instängd sen slutet av mars, eller vi har varit, maken och jag. Folk har kommit med tips att vi borde göra utflykter, det var förstås vanligare i somras, men jag tänker att det är rätt mycket lättare att säga än att göra. Maken situation är väldigt mycket annorlunda när det gäller utflykter. Det gäller att hålla reda på alla dessa medicintider, det gäller att veta om det finns en rimlig toalett i omgivningen (jo, jag fattar att andra tycker att det är ett litet problem, jag skulle väl kunna desinficera – och jag tänker – ytterligare en sak att ordna och hålla reda på, inte helt lätt när man redan är så nedstämd som jag) och så är det mat eller åtminstone fika, som måste medföras. Nej, det blev inte mycket med det. Vi var tre gånger under sommartiden ute – med avstånd – hos Äldste. Vi hade två middagar med två andra – också ganska karantäniserade människor -, ett kvällsfika av ett av dessa par, en avståndsmiddag i augusti med fyra gäster, Yngste hälsade på med avstånd så gott det gick, och så ett besök som bodde på hotell i närheten. Det är summan av våra sociala sammanhang sen mars. Och jag håller ut, så gott jag kan, men i dag står det att det där inskränkta vaccinet betyder att man inte kommer att nyvaccinera någon dom närmaste veckorna. Det är tungt.