ändå i kväll, men det var väntat. Jag har tagit fram makens yllekofta och min egen också, värmen kunde vara bättre fortfarande, men jag plockar fram och försöker hålla oss varma. I går började jag titta på Undersökningen och sen kunde jag inte sluta. En bisak är att jag tycker att det är lite trevligt att lyssna på danskan, fast det är lite knepigt att förstå hela tiden. Men annars var det en absolut förfärlig historia och väldigt effektivt berättad.

Nog är det f ö lite konstigt att halva januari redan flaxat förbi, när det känns som om tiden står stilla på andra sätt. Och jag följer med viss uppgivenhet rapporteringen om vaccinationen. Att man nästa vecka kommer att få färre doser, att vår region ger dubbla budskap, att jag knappt tror att det blir något för oss och att den här uppgivna känslan verkligen inte alls är bra för mig.