av den där plåten med vaniljrutor fyller hemmet f n. Jag diskade dessutom upp alla byttor och grejor, när den stod i ugnen, så nu är det bara att vänta på att den svalnar, så kan jag skära upp och lägga i burkar i frysen. Eftersom jag skär rätt små fyrkanter, så räcker det ganska länge. Under tiden som jag stod och försökte strössla halva degen jämnt över fyllningen, så ringde min avhållne vän, som blev änkling alldeles nyligen. Han undrade om jag kunde komma på begravningen, men det går ju inte. Hade det varit ‘som vanligt’, så hade jag försökt, men nu blir det inte. Jag frågade om det blir sänt via datorn, och han var inte säker, men skulle höra efter. Han var samlad och ledsen. Denna eländiga tid har verkligen gjort det svårt för många.

Och på förmiddagen ringde det på dörren. Det var den väldigt servicesinnade brevbäraren, ett paket som inte fick plats i postfacket, och han tyckte tydligen att jag inte skulle behöva trassla med att hämta det på maxi. Det var bokstödet, som jag nu satt in i hyllan.