det är ordet just nu. Tidigare i kväll fick jag veta att en mycket nära vän dog på nyårsafton. Vi kände varandra i ganska många år. Hon betydde mycket på olika sätt, hon besökte maken tidigt i hans sjukdom, hon hade en utbildning som gjorde att hon kunde vara ovanligt stöttande. Jag kunde åka till henne och hennes avhållne man när jag var helt utpumpad. Och senare, när livet blev väldigt kaotiskt av andra skäl, så var det hon som stöttade mig i det svåra. Man kan säga att hon tog strid för mig, när inte många gjorde det.

Sen hade vi så roligt, jag minns en av hennes födelsedagar, när vi satt utomhus i solskenet på restaurang och åt en god lunch, och all god mat jag ätit i deras hem, resor vi gjorde tillsammans. Och på luciadagen ringde hon mig i ett ärende, hon ville veta exakt vad som stod i en bok och så bytte vi lite sms den dagen runt det och klagade gemensamt över teknikens trassligheter. Och det slutade med hennes typiska – ‘Eller hur?’ och jag hörde precis hur hon alltid sa det. Maken och jag nämnde henne rentav en halvtimme innan vi fick veta, så märkligt. Och hennes stora glädje över det vackra hem hon och hennes man renoverat så fint och alla hästarna, som betydde så mycket och hunden Mango. Ja, det är många minnen och tankar, stor tacksamhet att hon var en del av vårt liv. Och inte kan jag ens åka på begravningen. R.I.P.