här på förmiddagen. Äldste skickade sina synpunkter på den lilla skrivelsen, och sen skulle vi tekniskt få till det med hans kompletteringar, inte helt enkelt med olika format och textvarianter, men han löste det. Nu har jag läst en vända till och är beredd att skicka in. Sen när jag skulle skriva ut en egen papperkopia, så fick förstås skrivaren fnatt igen och dränkte högermarginalen i blått. M a o det drar ihop sig till ny skrivare, när allt vaccinerande är klart.

Sen gick jag och hämtade ett litet paket med en slipover till maken. Jag beställde den för två dagar sen, så det var raskt. Han var nöjd, när han fick se den dessutom.

Sen tänkte jag på det här senaste året, rätt mycket har trasslat, inte bara den allmänna pesten. Senaste (sista?) gången maken var på avlastning där i början av mars, så var det dels tjafs om vad han egentligen hade för mediciner dosetten, och sen trasslade personalen till diverse praktiska saker, t ex hur man ska ta på hans sandaler. Man gjorde alla möjliga och omöjliga fel, ja man tog iofs inte på vänster sandal på höger fot, men annars så. Och sen hade man synpunkter på hur och när han kunde gå upp på natten. Att det kunde bli bättre med annan medicinering funderade man tydligen inte alls på, och nu efter ett halvårs slit har det blivit ordning på det. Eftersom jag tjatat. Sen var det hans sandaler, att han behövde nya. Det tog väl ca fyra månader med läkarbesök och två olika resor till ortopedkliniken fem mil bort. Och sen slåss vi fortfarande, sen början av september, om det här med parkeringstillståndet. Och så mitt försök att kontakta MAS angående vaccinationen, där hon bara skickade tillbaka just dom dokument jag utgick från.

Att mina glasögon kraschade gjorde ingenting enklare heller. Det skulle vara trevligt med lite medvind, tänker jag.