borde jag lagt mig ner i en (liten) hög, jag vet inte. Jag fick inte gjort det jag tänkt ändå, men det kan bli en bättre dag i morgon. Man vet ju aldrig. Jag somnade en kort stund i fåtöljen och vaknade en halv minut innan Tvåan ringde. Hon är väldigt tapper, där hon sitter. Nu kan hon till och med ta sig nerför trappan till sovrummet och sova i sin egen säng. Om en vecka ska hon till läkare igen, så får vi se vad man säger. Både hon och jag tror att det här är en ganska långvarig process.

Och maken har haft en bra dag, tidningen TÅG kom och det betyder alltid en bra dag. Själv tittar jag på nästa års almanacka och snart ska jag skriva in familjedatum i den nya, jag vill inte blanda ihop barnbarnens datum, så för säkerhets skull skriver jag in både födelseår och längst bak vilka klasser dom går i. Och jag ser att min egen födelsedag blir söndagen efter Påsk, och jag antar att jag inte kommer att kunna ha något kalas den gången heller, kanske maken i höst.

Mörkret, mörkret. Jag är så trött på det att jag kopplat julgransbelysningen förbi timern, och jo, jag vet att det kommer att bli bättre.