och det var så väldigt roligt att träffa lilla familjen och så svärdotterns föräldrar, så rara människor. Och lilla minsta blev så glad för sin väckarklocka, hon hade i går pratat om att hon nog nästan kan klockan nu och att det skulle vara bra att ha en egen. Så det var lyckat. Och maken fick ta en liten sväng på bottenvåningen och var väldigt nöjd med det.

Sen berättade Äldste att han varit i en butik med elgrejor, inte särskilt mycket folk, men en liten farbror typ 70+ iaf, som traskade runt och socialiserade med alla han fick tag på, inklusive Äldste. Den lille mannen förklarade att det där med covid19 var nog mest ett skrämskott, det kändes säkert inte mer än vilken förkylning som helst, man kanske inte ens märkte det. Då hade Äldste harklat sig och sagt att du, jag har haft det, och jag lovar – man märker det rätt rejält. Jag tvivlar dock på att det hade nån effekt. Vad är det för fel på folk?