där när maken väckte mig, helt ok, frånsett att jag var mitt i en intensiv dröm, där jag körde runt i ett industriområde i Örebro och tänkte att jag måste ju hitta ut innan jag kan gå upp. Sen vaknade jag till lite mer och gick upp, Örebro fick klara sig utan mig.

Efter frukost tog jag äntligen tag i ett av alla dessa prokrastineringsobjekt i livet, att sköta om fötterna. Det kräver minst tjugo minuters blötläggning av naglarna, tyvärr, annars är det ingen idé att försöka ens. Men nu har jag nytt lack och känner mig nöjd med det. Och i dag var det den torsdag när ärtsoppan skulle kokas och det gick också bra, så nu har jag – hoppas jag – tre torsdagars soppa i frysen snart. Och förra årets julstjärnor i köksfönstret, mest en djungel nu, ska bytas ut mot nya alldeles snart. Maken lyssnar på Bachs Flöjtkonserter och det är en vacker bakgrund.