här. Jag har ju åkt till England några gånger i slutet av november och haft fina dagar med omtänksamma kvinnor, både svenska medsystrar och engelska dito. Nu hade energiska damer ordnat en Stilla dag via zoom, som vi just har avslutat. Det var så fint att ses också på avstånd och dela liv och tankar med andra. I lunchpausen slet jag fram köttfärssås ut frysen och kokade pasta, så maken och jag kunde äta som vanligt, trots att jag liksom var inne i det engelska mötet, en lätt surrealistisk upplevelse.

För mig är dessutom den här dagen speciell, för exakt sexton år sedan insjuknade maken och det var självklart väldigt omvälvande. Livet blev i ett slag alldeles annorlunda. Och nu har vi pandemin på det. Jag vet förstås inte ens hur den närmaste tiden ser ut, allt är ännu mer svårplanerat är annars, men vi tar emot en dag i taget.