med mina mått då. Jag insåg att det gällde att kasta mig iväg och gravplantera, om det skulle bli något av. Så först köpte jag en massa ljung, både till gravarna och så småningom till vår uteplats, men det dröjer några dagar innan dom kommer i jord. Sen var det bilen som behövde tankas. Och så planterade jag, rätt tomt på kyrkogården när jag kom, men när jag var klar hade folk vaknat. Och jag skrattade högt i bilen och tänkte på svärmor. En gång mötte vi ju hennes kusin Rut, lagom när vi var klara, och svärmor var så nöjd – ‘vi hann före Rut iaf’, och när jag åkte iväg i dag så var Ruts son och svärdotter på väg att plantera. Så vi vann i dag också.

Sen lämnade jag den jättetungt kassen med kläder från Äldsta till Äldstes flickor, dom stod allihop inne på glasverandan och vinkade, så det var väl så smittskyddet det kunde bli. Äldste var feberfri i dag, men trött och hes.

När jag kom hem fanns det ett mycket utförligt läkarintyg för parkeringstillståndet i lådan, så efter maten ska jag skriva ihop vår egen skrivelse, ta kopior på alltihop, och så lämna in den nya bunten papper till kommunen, som ska bestämma om man omprövar sitt avslag, eller om man skickar det till Länsstyrelsen för vidare behandling.