här på kvällen. Jag hämtade veckomaten, det tar tjugo minuter från det jag tar i ytterdörren och åker i väg tills jag har plockat in maten i skåpen, så jag vet att jag har det smidigt. Fast jag upptäckte att jag glömt gul lök. Jag brukar köpa ett sånt där nät med ett kilo, men det var ett par som inte mådde bra i det senaste kilot, så det hade tagit slut innan jag riktigt noterat det. Först tänkte jag att jag kan ju fråga svärdottern om hon handlat än, men sen tänkte jag att dom har så mycket just nu. Så här halv nio tog jag på mig handskar och gick till coop, som jag inte varit inne i på drygt sju månader. Jag såg nån annan kund på avstånd, men annars var det tomt och jag slog min kod med handskarna på och gick raskt hem i duggregnet. Nu har vi lök. Och nog är det konstigt alltihop. Jag undrar om jag någonsin mer får vara med om vad jag skulle tycka vore ett normalt liv.