för egentligen hade jag tänkt mig att laga söndagsmiddagen nu, men jag tittar i frysen i stället. Dagen blev väldigt oväntad, på många sätt. Blommor kom och vaser fanns på olika håll i hemmet, det fick diskas, om man säger så. Och vänliga människor hälsade till maken på sociala medier, döttrarna ringde nästan omlott och sjöng för maken. En snäll människa dök upp själv med blommor, lite märkligt att inte kunna säga – ‘kom in och drick kaffe’, men så är det ju numer. Och jag kokade ihop en rätt god sås, om jag får säga det själv. Om man satsar på finhackad lök, champinjoner, grädde, senap och konjak, så blir det bra. Mitt i maten ringde en mycket avhållen vän, som maken inte pratat med på länge, så eftersom det bara var han och jag gjorde jag bedömningen att det var viktigare att han fick prata än att han fick äta varm mat. Sen blev det kaffe och tårta och samtal med Yngste. En liten stund senare ringde Äldste och var på väg med döttrarna (svärdottern snöt sig i hemmet) och vi umgicks en kort stund i kylan utomhus. Så efter att ha gett maken eftermiddagsmedicinen känner jag att jag kanske gör bäst i att andas ut lite, och inte ställa mig och hacka och koka igen.