ute och träden börjar gulna, rönnbärsträdet har tappat bladen nu men det brukar vara först. Jag gick ut min lilla promenad och mötte grannen i huset mitt emot där på trottoaren, så vi stannade och pratade en stund. Man har just målat trävirket runt hennes uteplats, så även om hon tyckte att det borde gjorts innan, så var hon nöjd. Men annars konstaterade vi att det är trist som vi har det. Och så läste jag att vad-han-nu-heter på FHM sagt att man får nog ha restriktioner minst ett år till, och han antog att svenskar klarade det. Kanske.

Och jag låg vaken nån extra timme där i natt, för när jag skulle ställa om larmet på mobilen, så såg jag att någon svarat på ett inlägg där jag morrat över Wold, ungefär som här. Och jag begick misstaget att läsa det skrivna. Denna min bekant ansåg att äntligen hade någon sagt som det var om julfirande. Bekanten hade alltid (eller iaf länge) sett julfirande som en plåga, att inte bli insläppt i familjegemenskaper, att vara tvungen att lyssna på andras förberedelser och dessutom påpekade vederbörande att det finns många som drabbas av våld och missbruk under Jul. Och jag låg länge och funderade på vad jag kunde gjort för andra, som jag inte gjort. Samtidigt har jag fler bekanta, som är ensamstående, och som ordnar sina helger på ett sätt dom kan vara tillfreds med. Det finns ju också ställen man kan åka till med gemenskap och gudstjänster, om man så önskar. Och visst förstår jag att alla har olika situationer och erfarenheter, fast just för mig är det en glädje och tacksamhet att se min familj. Mitt allmänna mående blir inte bättre av att avskäras från mina nära.