är beställd, fanns i önskad färg och storlek. Så jag antar att jag kan se vintern an med tillförsikt. Fast ändå inte, bra med jacka, men annars rätt tröttsamt. Äldste ringde en stund, han behövde något av ett peptalk, och jag har ju suttit i hans situation, dvs att förhandla med folk kanske inte räknar så himla bra. Jag vet inte om han fick så mycket uppmuntran, men ibland kan det vara bra att gemensamt stöna över mänsklighetens samlade dumhet. Han konstaterade också att lilla hunden nog tycker att corona var inte alls dumt, väldigt många dagar har det nu funnits någon hemma, som hon kan titta på med sina vackra bedjande ögon. Och husse är underbar. Under en bit av samtalet var dom ute och gick, förbi den unga släktingen, som bor granne. Hon var inte hemma och hennes hundar blev djupt förolämpade över att Äldste och hans hund som vanligt gick förbi. Dom lät det inte ske i tysthet.

Och själv har jag utövat min nya vana, dvs den lilla korta promenaden. Det är bra, jag känner det. Kanske kommer jag så småningom att ta en längre sväng, men nu gäller det att hålla fast vid den här.