eller iaf betydligt mörkare än gårdagens solsken. Och natten var inte så vidare värst, så jag tar det lite försiktigt i dag. Men snart ska jag förvälla (?) kålen till kålpudding, jag tänker att det blir fyra middagar. Den får stå i ugnen när jag tar min lilla promenad.

Sen funderade jag över hur olika människor har det, när jag stod på uteplatsen nyss. En man, troligen något yngre än jag, kom gående med raska steg över parkeringsplatsen. Han hade en snygg brunmelerad keps, glasögon, öppen svart jacka med kapuschong, något ljust under och vanliga byxor, m a o en man som man inte skulle lagt märke till alls. Fast nu gjorde jag det. Han gick fram till häcken i den ände av parkeringen som är närmast mig och där vände han snabbt, som om han kommit på något han glömt, och så gick han tillbaka över parkeringen. Framme vid gatan vände han lika snabbt, gick över parkeringen igen, vände vid häcken och så där höll han på så länge jag stod ute. En av gångerna svängde han armarna ett par gånger, som för att stretcha, och ett par gånger gjorde han sån där militärisk avstamp när han vände. Och jag undrar förstås var han kom ifrån och vart han tog vägen och hur ett liv ser ut. Han var ett nytt inslag i gatubilden för mig, det finns förstås dom mer vanliga underliga, som jag har hyfsad koll på. Detta är ett litet samhälle. Och jag minns när jag blev ordförande i skolstyrelsen, så hade man lokaler i ett av hyreshusen, som råkade ha systemet i bottenvåningen. Det medförde att herrarna – ja, nästan uteslutande män – som var dom mest frekventa kunderna i bottenvåningen, snart kände igen mig och glatt hälsade.