är jag väldigt tacksam över. I går kväll, lite sent kanske men ändå, ringde Yngste och det är alltid roligt att prata lite med honom. Han berättade att sommaren har betytt mycket badande och det tycker han är rätt fantastiskt att Stockholm har så stora badmöjligheter. Han hade var it ute med några kompisar som hade båt och det hade varit så fint. Fast när dom hoppade i vattnet hade pomeranianhunden blivit lite stressad och tydligt signalerat att det här med man över bord, inte alla var bra. Fast, sa Yngste, inte förrän jag hoppade i så hoppade den efter. Han visste inte om han skulle uppfatta det en komplimang eller om hunden hade trott att han var mest i behov av att räddas. Hur som, en sån liten lurvboll ser lite fånig ut efter att ha badat. Och sen pratade han en rätt lång stund med maken.

Och på förmiddagen här ringde det på dörren och det var Äldste, som hade en liten paus i det dagliga slitandet för brödfödan. Han hade lämnat in mina klockor till batteribytarmannen, men han hade dessutom kommit på att hans egen klocka nog också behövde ett nytt batteri. Och då blev det problem, tre batteribyten, nej oj. Det gick inte så där på uppstuds, utan i morgon är dom nog färdiga. Ja, han brukar ta väldigt god tid på sig, batteribytarmannen.