lite mindre stressad, där när jag stod och skulle sjuda äggostsmeten, men det ordnar sig nog ändå. Och eftermiddagen ägnades en stund åt fotfixande. Eftersom jag har knepigt att klippa tånaglarna, jag har både stor nagelklippare, nageltång och saxar av olika dimension, så drar jag mig, men nu satte jag mig och lade fötterna i blöt. Och så ny färg förstås, en sort jag fick av Tvåan. Förra gången tyckte jag färgen var lite blek, men tydligen har jag vant mig. Klart ändå.

Och sen tog jag fram en av alla Dorothy L Sayers ur hyllan, Have His Carcase. Hon har en förmåga att få till det, Dorothy, det tycker jag fortfarande. Egentligen hade jag nog tänkt att vi skulle kunnat göra en utflykt i dag, och det berodde nog inte på värmen att det inte blev av, snarare min oföretagsamhet, jag har svårt att ta tag i saker.

Och så ringde en sedan länge bekant mitt i lunchen, men jag kände att jag fick väl tugga lite diskret. Maken hörde vem det var, så han bara log milt och tuggade tyst han också. Tydligen var X rejält uttråkad och hade ramlat för ett par veckor sen och hade ont, inget brutet eller så, men det kan ju göra ont ändå. Och jag hörde att äkta hälften satt i bakgrunden och korrigerade, om något blev fel.