blev det här på kvällen. Jussi först, detta märkliga liv och denna fantastiska röst. Och så Birgit, inte precis mindre röst, men mer kontroll över det egna livet. Man sitter och suckar över att det bara kan låta så där. Just nu är det dessutom Margareta Hallin, också fantastiskt. Att kunna sjunga, nog måste det vara fantastiskt, att rösten lyder, så klart kräver det enormt. Maken hade en så vacker röst i sin krafts dagar, numer är det inte så enkelt för honom, en lunga skadad och så stämbanden också. Det är en sorg för honom förstås. Ibland låter det alldeles förfärligt, men det händer fortfarande då och då att han får till klang och styrka. Så konstigt det är.

Och jag sjunger inte så värst, tyvärr. Jag har kontroll över talrösten hyfsat, och det får väl räcka.