tisdag, 28 juli, 2020


en vecka till då. Och jag köpte hallon och blåbär också. Det som inte fanns blev det ersättningsvaror för, så det går bra. Och det fanns kycklinglever, som jag gillar, så det blir paté på torsdag. Och ost, nu har vi gorgonzola, svart kvibille och parmesan, viktigast förstås.

Och innan jag hämtade varorna ringde Yngste, rara han. Vi enades om att sommaren är rätt regnig och inte särskilt varm heller. Men ah ja, jag kan sitta ute då och då, så det är ändå bra.

Och svärdottern skickade bild på lilla minsta, som hjälpte till att måla skorstenmuren, som passerar hennes kommande rum. Lilla söta hon satt med penseln i högsta hugg, så fint att kunna få hjälpa till och ha det som minne sen.

hamnar på ställen man inte väntar sig. Just nu letar jag efter ett förstoringsglas, ett litet med effektivt. Det kommer nog från min mormor, såna där lätt konstiga saker brukar ha tillhört mormor. Jag har ett litet, elegant syfodral med sax och nålar och utrymme för tråd av olika slag, i rött skinn med en blomma i petit point på framsidan, självklart från mormor. Men nu är det förstoringsglas som saknas. Jag har tänkt att titta på metallstämplarna både på min klocka och ett armband (bådadera från mormor också, märkligt nog) och det enda förstoringsglas jag hittar är repigt och förstorar rätt obetydligt. Ah ja, en vacker dag kommer det väl fram.

Och maken och jag har ätit kyckling à la saltimbocca, maken med den sista potatisen och jag med kokt morot. Jag har snart ätit upp dom där morötterna, som jag var så bekymrad över, bara fyra kvar nu.