hade fel, rejält fel. Så det regnade, både när vi åkte till och från kyrkan. Min regnrock klarar ju det mesta, och maken hade jacka och sen höll jag paraply över honom under promenerandet från och till bilen. Men det var så fint att få komma till kyrkan, vi var nog ca 15 personer, så det var inte fullsatt alls. Rejäla avstånd, frånsett att maken så väldigt gärna vill vara social efteråt. Men jag morrade och drog med honom. Vi hade ju gäster – avstånd hölls hyfsat – och det var så fint, det också. Det är bara att fortsätta där vi var senast, så befriande och det ger mig hjälp att klara mig lite i vardagen också. Jag inser faktiskt att det är svårare nu för maken, allt, precis allt går så mycket mer långsamt och han är osäker i så mycket. Jag undrar förstås mycket hur det kommer att bli framöver. Ingen vet.