med våra mått, men i väg kom vi. Trots en del trassel med det praktiska, men det hade jag liksom väntat mig. Fast sen var jag så koncentrerad på andra detaljer att jag upptäckte, när jag steg ur bilen, att jag glömt mobil och plånbok, inte så bra. Fast vi gick in i kyrkan och bad dom inledande bönerna. Sen blev det en liten paus och rara människor kom fram och pratade med maken. Jag insåg att klockan var 09.37, jag skulle hinna åka hem och hämta mobil och plånbok före 10, så det gjorde jag. Jag gled in igen bredvid maken 9.55 och han hade knappt märkt att jag var borta. Sen var det högmässa, att få sjunga tillsammans med andra, så fint. Så skulle det ätas lite i en närbelägen lokal, men då tryckte jag ner maken i en lånerullstol och körde honom dit. Det gick lätt i den lilla nedförsbacken dit, men sen skulle vi tillbaka till kyrkan och det var lite tyngre, men gick oväntat bra. Vi hade tur med vädret.

Och nu sitter vi och andas ut, tacksamma och lite sorgsna ändå.