lördag, 18 juli, 2020


är också diskad nu och middagarna ligger i frysen, morgondagens i en form i kylskåpet förstås. Och grytan var tydligen så pass fylld att det läckte över i ugnen. Den är också diskad nu, ugnen alltså, lätt hänt att glömma och sen kommer man ihåg det när nästa grej ska in i ugnen. Men nu så. Ett tag befarade jag att själva grytan läckte, men nu satsar jag på kondensteorin.

Och kvällens förberedelser är gjorda. Frukosten är dukad (jag läste nånstans att det är pensionärsdukning, men jag har alltid gjort så), sängen är uppbäddad, fönstret i sovrummet är öppet, stolen maken sitter i bredvid sängen när vi ber completoriet är ditställd från köket, böckerna är framlagda, nattskjortorna ligger på kistan bredvid badrummet, kläderna för i morgon är framplockade och nu ska jag göra i ordning makens tandborste och sen är det nattens medicin och lite vindruvor att tugga på innan badrummet.

står i ugnen med vad jag hoppas blir sex söndagsmiddagar, kycklingbitar och sofrito och vin och buljong.

Vi åt citronrisotto i djupa tallrikar till middag, rätt lyckat faktiskt. Och nu är jag rätt nöjd när alla kastruller och stekpannor och allt möjligt annat är diskat och jag bara kan sitta still. Jag testar just nu nån sorts hallonsmakande lätt kolsyrad dryck som man fick som extraprov för nån vecka sen, riktigt bra, och jag var väldigt törstig efter allt hackande och skärande i värmen. Äldstes familj planerade att bada i dag och det är väl klokt, bäst att passa på. Det kan bli regn lite senare.

Jag slarvade och tog inte på mig förkläde, det var dumt ser jag nu.

Och så funderar jag förstås på den inte helt lyckade morgonen, nackdelen med att ha en toalett, dvs jag inser att maken är prioriterad, alltid, och i morse önskade jag mig verkligen att han skulle börja gå mot badrummet åtminstone, men det hakade upp sig. Det blev inte alls bättre för någon av oss att han – säkert helt rätt – påpekade att han kommer igång mycket fortare om jag säger vänliga saker till honom. Det är inte helt lätt, när jag sovit illa, min kropp är också motspänstig, fast på ett annat sätt.

med Äldste och döttrarna här på förmiddagen. Så fint. Dels fick vi se eh massa detaljer, som Äldste fixat, alla dessa lister som ska till för att få ett färdigt hem. Och myggfönstren som också behövs. Äldste är lite detaljorienterad, så han vill ha ett exakt utförande också. Sen medverkade flickorna, i sht lilla minsta med sitt gyllene hår och sitt mycket exakta sätt att uttrycka sig. Det hade olyckan sig med jordgubbsplantan, som fröken hade gett en var till alla barnen. En jordgubbe hade varit mogen och svärdottern hade sparat, så lilla hon skulle få plocka själv, men då hade en fågel hunnit före.

Och så berättade Äldste lite fnissande att han häromdagen hade suttit med sin pyttipanna, när det hade knackat på fönstret. Två äldre kvinnor stod utanför, och först var det inte självklart för honom vilka dom var, men det var två av svärmors kusiner, uppväxta i granngården. Den yngsta lärde maken cykla med brinnande energi på sin tid i backen nerför från Äldste till granngården. Så många minnen för dom, när dom var rätt små och höll på med korna på sin längst bort belägna äng, så kunde det hända att dom hörde tant Frida dra upp vatten ur brunnen, och då visste dom att det skulle bli saft och lite kakor snart. Och jag gissar att kakorna hämtades ur det där skåpet, som numer står i Äldstes kök, med intakt målning dessutom.