torsdag, 16 juli, 2020


är kokad här på eftermiddagen. Svarta vinbär, inte plockade av mig utan av händiga polacker, ekologiska bär stod det på förpackningen. Oavsett vilket, så är det nu klart, hoppas jag. Maken – och för all del jag – är väldigt förtjust i svarta vinbär. Röda har jag aldrig riktigt förstått mig på. När vi bodde i hus hade vi stora buskar, som svärfar plockade. Väldigt snällt, fast han brukade plocka lagom tills vi kom hem från veckan borta, så när man klev innanför dörren med tvätt och väskor att plocka i ordning, så stod det bunkar med vinbär, som omedelbart behövde rensas och frysas in. Men numer plockar polackerna, och jag har köpt på willys. Jag får väl be svärdottern köpa sen. Förut fanns det svenska på maxi, men förra året var det tomt i den hyllan.

här i morse. Och eftersom vi sällan har tider att passa, så får det vara så. Hos någon annan så såg jag en kommentar där vederbörande alltid gick upp vid sex och verkade tycka att alla andra också skulle göra det. Tack, jag gick många år upp senast halv sex och trivdes med det. Nu är situationen annorlunda och om jag, som i natt, har svårt att somna om när maken varit uppe, ja då unnar jag mig att sova en stund längre än vanligt, som numer alltså inte är halv sex.

Och mobilen lurade mig i går. Den påstod att det skulle vara fyra grader varmare i dag än i går. Icke. Det är snarare fyra grader kallare och regnar förstås. Snart ska jag gå ut och posta ett blått brev till barnbarnet som fyller år på måndag och så hoppas jag att posten sköter sig. Barnbarnet som fyller på torsdag, där postar jag på tisdag, tänker jag, men det kuvertet är också klart.