onsdag, 15 juli, 2020


Jag kom på att jag kunde ju visa mitt projekt

blev det ändå. Det slutade regna rätt sent, men trevligt att solen finns där iaf. Och jag har pysslat. Häromkvällen greps jag av inspiration och googlade förgyllda krokar till örhängen och fick napp. Så jag skickade efter tre par. Och nu har jag fixat och grejat, dom kom i dag med posten. En gång köpte svärmor en konstig liten väska för typ en tia på auktion och i väskan låg bl a ett långt bärnstenshalsband, som svärmor var mycket fäst vid och ofta hade. När jag rensade hennes saker, så fanns det ett par lösa pärlor från halsbandet och jag lät göra ett par örhängen av dom, monterade med en stel guldpinne. Tyvärr hade guldsmeden satt skruvlås på dom och jag är rätt övertygad om att man tappar dom då, och jag har ju hål. Så då bytte jag skruven mot en silverkrok som jag hade hemma, men det var inte snyggt, så jag har aldrig använt dom, men nu bytte jag. Bra! Och sen köpte jag ett par förra sommaren med gröna stenar och pärlor, men dom har varit för långa. Så nu klippte jag av dom och fick ett par med pärlor som hänger i en tunn kedja och så det som blev kvar med två gröna stenar och en pärla mellan, mycket bättre längd.

fast lite kladdig, den där jordgubbskakan. Lite festlighet mitt i vardagen. Och vi kämpar på med livet. Just i dag har maken det extra knepigt med balansen, han lutar  kraftigt åt höger hela tiden och det hjälper förstås inte att jag tjatar om att han måste väga över åt vänster. ‘Men jag ser inte åt det hållet’, som han säger, men för mig som faktiskt gör det och ser att tyngdpunkten hamnar rätt fel, blir det nervöst. Hittills har det gått.

Och det regnar oupphörligt. Jag känner mig som nån seriefigur – i Snobben kanske? – som alltid har ett litet moln över sig. Det är en tung dag. Och alla hanterar vi den här situationen olika, några gör det mycket bättre än jag, men var och en vandrar sin egen vanskliga väg.

sa maken – ‘vad är det som luktar bränt?’. Jag har iofs inte världens bästa luktsinne, men jag kände absolut ingenting, men han kände nåt och ville att jag också skulle känna det och helst berätta vad det var också. Nej, jag kände mig rätt lugn efter att ha tittat på ev källor till bränd lukt, det var inget jag kunde se eller känna. Fast i dag här på förmiddagen så slog jag till och bakade en jordgubbskaka, som nu är färdig. Tror jag, för det tog betydligt längre tid än vad det stod i receptet, det stod för all del att den blir kladdig i mitten, men vi får väl se. Alltså doftar det kaka och jordgubbar, det känner jag. Men maken har inte reagerat alls på den här främmande doften.

Och det kan behövas med en kladdig jordgubbskaka till kaffet i dag. Det regnar förstås. Vi har denna sommar hamnat i nån sorts regncentrum, känns det som. För väldigt länge sen hade det varit läge att börja leta efter en sista-minuten resa till Rom eller så. Jag vet inte ens om det finns sista-minuten resor numer, oavsett corona då. Kanske blir det sol i morgon, annars äter vi ärtsoppa.