tisdag, 14 juli, 2020


här med handlandet. Det mesta brukar gå bra, tyvärr hade man inte C4 kuvert, men det får jag väl leva utan ett tag, sällan att jag använder med förra veckan tog jag mitt sista, så jag tänkte vara beredd, my middle name.

Men det knepiga var att jag handlat 1 kg morötter, det är rätt mycket morötter tycker jag som i vanliga fall brukar köpa styckvis, så det ska gå jämnt ut. Men det låg två påsar i kassen, så nu har jag 2 kg. Och jag kollade min beställning, 1 påse à 1 kg, men nu orkar jag inte riktigt kontakta dom om dessa morötter. Och nu känner jag mig lite stressad över detta. Så om någon hjärtans gärna vill ha en extra morot, så titta förbi!

Annars köpte jag lite hallon också utomhus. Och jag tvättar händerna frenetiskt när jag kommer hem, jag står där och gnolar Kungssången.

mina barn, är fina. I går kväll ringde Yngste och pratade en stund. Han sliter på med hemarbete och tycker det går bra. Förra veckan var han inne på kontoret och blev i efterhand firad för sin födelsedag. Han konstaterade att jobbar man på en arbetsplats där många är väldigt frankofila, så kan det positiva t ex vara att man får champagne. Lysande.

Och Äldste ringde på förmiddagen. Han hade äntligen lyckats hitta en bra (ganska) begagnad åkgräsklippare. Han har letat rätt intensivt sen i höstas, och nu slog han till, även om det betydde att han fick åka ett antal mil. Den här sommaren har han lyckligtvis bara två ställen att klippa, förra sommaren bodde dom ju i det hyrda huset och då var det stundtals lite knepigt. Nu klipper han vid deras hem och vid det lilla torpet, som ligger en km bort. Förut hade det tagit en timme att klippa vid torpet, men i går hade det gått på 22 minuter, så han var mycket nöjd. Och jag såg nyss att dom duktiga fastighetsskötarna här har tagit sig an buskarna på gården, så nu ser det fint ut.

Och Tvåan ringde för att fråga om det skulle vara möjligt för oss att åka dit på yngste dottersonens födelsedag. Och jag kan bara konstatera att nej, det kommer inte att gå. Dom har en jättefin veranda, men för att komma till den måste man antingen gå genom huset eller också över gräsmattan, en ganska lång bit. Och sen måste man förstås sitta med avstånd. Och det är ju så att maken har fått det svårare att röra sig, han har svårt att komma ur stolar, han går mycket långsamt på stadiga platta golvet, så nej det går inte. Det är ledsamt.

Nu går jag inte längre ut flera gånger om dagen och pratar med fikonträdet. Det verkar klara sig utan mitt prat, men jag håller koll ändå. Det är väldigt stor skillnad iaf, om jag jämför med den allra tristaste perioden, när det bara hade två blad kvar.