med vädret, eller snarare frenetisk planering med väderappen i högsta hugg, för fredagen var verkligen ett mycket bättre alternativ än i dag. Det småregnar och blåser, äta utomhus hade verkligen inte varit särskilt praktiskt. I går var det lite växlande, men då och då rätt varmt. Jag hade ju smort maken med solskyddsfaktor i pannan, men han blev lite röd där håret är mer glest s a s.

I morse slog det till med rekordsovmorgon, kanske inte oväntat. Maken var uppe halv sex, och sen hade jag väldigt svårt att somna om och när jag väl somnat, så sov jag. Tydligen. Det behövdes. Så nu tittar vi på regnet. Tvättmaskinen, som det inte var nån idé att sätta på i går, snurrar i dag i stället.

I går kväll avstod maken rentav Aktuellt, han tittade på kanal- eller snarast flodfärden. Pru och Tim åkte på Bramaputra och drack assamté. Innan hade vi tittat på första delen av ett program om människor som ska springa London maraton, som ett led i att bekämpa olika sorters psykisk ohälsa. Vi kommer att titta på del två nästa fredag också, väldigt berörande människoliv. Det är väl lite sent att börja springa maraton i mitt liv, jag springer ytterst ogärna öht, och det här tramsiga knät skulle nog tycka det var dumt. Men som princip tror jag det är bra. Det finns mycket i livet, som kan trassla, den nuvarande situationen är inte optimal förstås, men det finns mycket bagage på olika plan. Häromdagen skickade jag nån sorts mail till tre personer, den första svarade mycket positivt och fint inom en timme, tacksam för det. Nummer två återkopplade lite senare, också mycket fint. Jag väntade mig inte mer svar, om man säger så. Tredje mannen (visst är det en lite skrämmande filmtitel, eller har jag helt fel?) väntade jag ingen reaktion från, för många år sen hade vi en bra relation, samarbetade i väldigt mycket, ganska tätt, men sen gick det alldeles åt pipsvängen. Så kan det bli. Så i går eftermiddag, när jag såg att det kommit ett mail från den adressen, så sköt jag upp öppnandet väldigt länge. Jag satte mig och korrekturläste ett annat mail, som jag ska skriva ut och göra ordentligt senare, och sen kunde jag ju inte skjuta upp det hela längre. Och förvåningen när det var helhjärtat positivt och väldigt vänligt har jag väl knappt kommit över än. Ja, det oväntade händer.