och jag valde att byta lakan i morgon. Nu står jag här och tittar på min tänkta packning, jag tror att allt kommer med. Det tror man väl alltid iofs. Maken ser prydlig ut i sin relativt nya ljusblå skjorta, han har haft ljusblå skjortor i hela vårt gemensamma liv f ö. Och jag har smort in hans panna med solskydd 50, så det hoppas jag ska räcka. Om det nu inte blir regn. Men självklart har jag regnjackor med i packningen.

Och så klart tänker jag på att det är ganska snart två år sen vi åkte samma väg för att träffa makens kusiner och försöka göra någon sorts överenskommelse om huset och egendomen. Det tog ytterligare drygt fyra månader och en hel del trassel innan det var klart, men jag minns den där känslan när vi åkte upp på gårdsplanen och gräset stod högt och rödbränt och allt såg så övergivet ut. Nu är det väldigt annorlunda, så tacksam för det, en hel del kvar att göra, alldeles oavsett att det alltid finna mer saker att göra när man har hus och uthus inte att förglömma. Men det är ett hem nu för en glad familj och vi andra kan komma dit och känna att det på något sätt är vårt hem också.