torsdag, 2 juli, 2020


för i morgon, dom bekymrar mig väl inte så mycket, men det vore trevligt att inte glömma något viktigt. Maken ska ju duscha, denna lätt utmattande process. Samtidigt är jag förstås glad att det är just i morgon, så att han har nytvättat hår och ser pigg ut för barnen. Ja, det är lite dumt av mig, men jag vill så gärna att allt ska vara så bra som möjligt. Jag har lagt hans eftermiddagsmedicin i väskan redan. Sen är det kycklinggrytan, sallad, tomater, äggosten och sylt till den. Och kanske lite tidningar till Tvåan.

Och så hoppas jag på en lugn natt, i går var det inte bara kräftkokande som var ett problem. Nästa dröm skulle jag jobba tillsammans med två obekanta och rätt otrevliga kvinnor och vi skulle ha nån sorts ljusblå rockar på oss, och jag var väldigt obekväm och tänkte att jag ville inte alls vara med.

Är det för mycket begärt med en trevlig dröm med snälla människor och kanske lite tårta eller nåt, en snygg klänning också, när jag ändå är orealistisk?

till mål tog det drygt två timmar att fixa ihop kycklinggrytan. Nu väntar jag bara på att den ska bli svalare, så jag kan ställa in den i plastpåsar i kylen. Och det doftar gott, men jag undrar faktiskt fortfarande om det nånsin kommer att hända att vi allihop kan sitta runt vårt matbord och äta inomhus tillsammans. Vi har nu varit i den här karantänen mer än halva året. Det går ju att lösa, om det är hyfsat väder, men nu är det ju sommar. Till Jul antar jag att maken och jag sitter och tittar på varandra. Och jag förstår att jag ska vara tacksam att vi är två, och det är jag, samtidigt har jag en sorts ansvar för oss båda två hela tiden. Det är också en del av det här.

jag nu skulle få för mig att göra äggost fler gånger, så har jag nu beställt en hålslev. En sådan fanns inte i min ägo, besynnerligt nog, eftersom jag har en massa konstigare hushållsredskap. Urkärnare till körsbär t ex. Och man kunde välja om man ville ha paketet till maxi, nej tack, eller om man ville ha hemleverans, tio kronor dyrare. Det valde jag lätt. Kanske kommer Early Bird igen, vad vet jag.

Och snart är det läge att dela kycklingbitarna och lägga dom att marinera i vitlök, citronskal, krossad peppar, rosmarin, salt och olivolja. Sen är det nästan klart. Typ. Och jag är glad att vi fastnade för fredag, åtminstone lär det vara mer regn på lördag. Detta väder, denna karantän. Nej, jag vänjer mig inte så särskilt. Jag accepterar alla dessa underliga förhållningsregler, hyfsat iaf, men det är så sorgligt. Och jag kommer fortfarande på mig med att titta på bäst-före datumen på olika grejor och nästan tänka – ‘men då klarar det sig tills vi åker’, nej visst, vi åker inte alls i år.

åtminstone ibland. Jag tittade ut och tog sen fram en påse ärtsoppa ur frysen. Hade det varit trettio grader hade jag väl ställt mig och lagat något annat, bisarrt nog, men nu tänkte jag att förmiddagens aktiviteter nog var alldeles tillräckliga. Det gäller att tänka efter före. Så nu har jag skickat både ett mail och så rentav ett vykort till en vän som fyller år i morgon. Det var ju min mammas födelsedag, så jag har alltid firat någon det datumet. Det känns självklart att fortsätta liksom.

Och i natt drömde jag att jag skulle koka kräftor, så besynnerligt det undermedvetna jobbar. Jag tror aldrig att jag själv har kokat kräftor f ö. Vi fiskade alltid när jag var barn, men sen kom minkar ut ur en närbelägen farm och då tog kräftorna slut.