onsdag, 1 juli, 2020


ivägskickad till maxi. Så planering pågår ständigt. Och här på kvällen skulle jag göra äggost, var tanken. Jag startade med försök med en laktosfri variant, bara på en liter, och det gick inget vidare, ingen ystning alls. Så jag tittade dystert i kastrullen och tänkte att det kunde bero på att jag tappat greppet, det var länge sen jag kokade egen. Men jag tog fram stora grytan och värmde tre liter, och sen när det så var dags att lyfta på locket, så var jag lite nervös, men minsann! Det hade fungerat alldeles utmärkt, åtminstone med min standard. Så nu står det i kylskåpet och rinner av.

Och Yngste ringde från Tvåan för att försäkra sig om att jag inte spontant skulle köpa tårta. Nej, jag köper ingenting spontant, så det får dom stå för.

Och i morgon ska jag fixa klart en del med böcker och textbitar och på eftermiddagen ska jag laga fredagens middag är tanken.

och under dagen har det bara kommit mindre skurar. I går kväll var det rejält regnväder. Och det är Äldstas bröllopsdag. Då var det lite osäkert, men det klarnade upp framåt dagen och blev ganska soligt till slut. En fin dag var det, och när vi ansåg att det allmänna firandet var över, så gick vi äldre hem till oss och åt resterande jordgubbar och drack mer vin. Fast nästa morgon, när jag hade satt klockan på tio över sju, så krävdes det en eller annan huvudvärkstablett och viss viljestyrka att starta dagen. Festlokalen skulle städas, omedelbart, eftersom andra människor skulle dit på kvällen. Borden ställas tillbaka, golven städas, kylskåpet skulle röjas ur. Och jag fick hjälp av vänliga människor. Och så skulle jag åka och hämta Äldsta och svärsonen, som sovit i svärföräldrarnas lilla sommarhus en bit bort. När jag kom hem, så stod en ung kvinna och diskade i köket hemma, och folk satt och drack kaffe och åt tårta, det var så roligt alltihop. Sen åt vi en lunch på rester runt vårt stora matsalsbord, och sen var vi ensamma igen, även om både Äldste och Yngste förstås var hemma. Och Yngste satte på datorn, som jag inte hunnit titta på den senaste dygnen, och han kom nerför trappan och sa – ‘det står att M är död’, så alldeles märkligt och sorgligt. Hon hade varit sjuk länge, mycket avhållen vän, mor till ett antal ganska små barn. Så det ingår också i det blandade minnet.