att kunna ta sitt glas vitt vin och den halva cigarillen och gå ut och sätta sig på uteplatsen med nytvättat hår och ingen extra tröja ens. Och syrendoften slår emot när man öppnar dörren. Kanske blir det sommar, ett par kvällar av den här sorten skulle vara väldigt välkommet i det här läget.

En kär vän ringde på eftermiddagen, vi skulle ett vanligt år ha träffats om inte ens två månader. Nu blir det inte, men det var roligt att prata. Hon och mannen har rätt mycket sysslor dom ägnar sig åt, men vi var helt ense om att det är så mycket som är trist. Dom har dessutom sommarhus söderut och vet förstås inte alls om det kommer att gå att åka dit. Vi var helt överens om att det där med mat betyder mer nu än nånsin. Parmesan! Gorgonzola!