med att ta tag i den andra svarta linnekjolen, den som sprack så förargligt (horisontellt) över skinkorna förra sommaren. Jag hittade linne av ungefär rätt grovlek i en låda här, så nu klippte jag till två ganska rejäla bitar och sydde på, på båda sidorna om sömmen bak, så nu syns iaf inte mina trosor och förmodligen räcker det några år till ändå. Så då känner jag mig lite präktig, två kjolar är lagade. Plötsligt händer det, som man säger. Alla dessa detaljer som man=jag låter ligga länge. T ex har maken haft ett litet sängbord där klockan som visar siffror i taket har stått, men det lilla bordet har varit fem centimeter för brett, så det har inte gått att öppna sovrumsdörren helt. Det har irriterat mig sen vi flyttade hit, men så häromdagen kom jag på att vi har en liten hylla, som man kan sätta upp på väggen och ha klockan på, så nu är det löst.