var betydande där en kort stund. Äldste skulle hämta ut medicin och ringde eftersom ena sorten var restnoterad, beräknad leveranstid en månad. Nu var det lyckligtvis inte en av epilesimedicinerna eller den blodtryckssänkande, men ändå. Jag började fundera på hur jag skulle kunna sätta ut den på ett kontrollerat sätt, jag har en burk med en svagare dosering och 28 tabletter hemma och jag hann börja göra ett snabbt överslag. Men Äldste åkte till den andra apotekskedjan, som råkar finnas i vår lilla ort, och minsann, där fanns det. Så nu har han två månaders förråd av den.

Och jag stod innanför fönstret och såg iaf Äldste och vinkade. Och när han hade gått så grät jag lite. Nu ska jag försöka ta mig samman och ta hand om surdegen.