och jag är väl inte så förvånad, om man säger så. Just nu sitter jag och tänker nöjt på att jag ska göra en lasagne i morgon, det är gott, och så blir det två middagar att frysa in.

Annars tänker jag på att nästa fredag ska jag köpa en ny orkidé, en av dom befintliga ser väldigt trist ut, men jag har ett presentkort i blomsteraffären. Dom andra har knoppar. Och sen är jag tacksam över att det inte ser ut som förra året, för då var det väldigt mycket snö, som plötsligt ramlade ner, och man plogade upp en iskant mot trottoaren här och så frös isslasket på själva trottoaren. Det var väldigt jobbigt när vi skulle ta oss till kyrkan, där på eftermiddagen. Och sen hade snälle grannen skottat en glugg i isvallen, när vi kom hem, så maken klarade att ta sig in i porten utan större problem. Men i år lär det gå enklare.

Och sen skickade den effektive mannen, som hanterade den där boken jag skickade efter, en faktura på mail och man kunde swisha, så nu är allt klart med det. Teknikens under, trots allt.