måndag, 2 december, 2019


Jag såg mig inte för. Jag stod i badrummet för att hjälpa maken och tog ett litet steg åt sidan. Där låg badborsten, som råkar ha genomskinligt skaft, så jag trampade på den och den gled iväg. Badrummet är inte så rymligt, och jag föll totalt handlöst och gissar att jag i morgon kommer att ha blåmärken runtom. Men jag är så tacksam för att jag inte bröt nånting eller så.

Gardintyget ligger nu i en rulle här hemma. Jag har inte börjat klippa till än, och i morgon har vi elavbrott på förmiddagen, så då har jag ett helt annat projekt som inte kräver el. Men jag vill gärna ha el tillbaka före maten.

i dag, maken sov ända till sex första vändan och sen till frukost. Där efter sex låg jag vaken till en halvtimme innan jag verkligen skulle gå upp. Hjärnan ville verkligen inte gå in i sömnläge.

Men nu är det måndag, tvättmaskinen snurrar, jag har planerat lunchen och maken läser. Och i går lade Äldste ut två fina bilder på fb, han kommenterade själv att dom haft en fin första advent, att det nu var ett år sen det blev klart att dom tog över huset. Bilderna var den alldeles nytapetserade lilla kammaren innanför köket med ljusstake i fönstret, och så var det solnedgång mellan taken på uthusen. Och han konstaterade att dom visserligen inte är färdiga än, men att det går framåt. Sen, vilket han inte skrev, skulle det ju gå betydligt snabbare framåt om rörmokaren kom som överenskommet och likaså kakelsättaren. Jag har äntligen förstått att det där med prokrastinering inte alls bara är något som skrivande människor hänger sig åt. Det är minst lika vanligt bland hantverkare.