alls, och jag är rätt förtjust i att vara rationell. Men jag vågar nästan inte gå och lägga mig, helt idiotiskt, för jag är så trött. Samtidigt känner jag viss panik över att natten kan bli lika kaotisk som förra, och det hjälper inte helt att jag har vidtagit så många praktiska mått och steg jag bara kan för att det ska vara enklare i natt. Jag vill bara att det ska vara morgon, att vi ska kunna äta gröten, att jag ska göra en god lasagne när maken är påklädd.

Det hjälper inte heller att maken var så trött i dag. Han var verkligen väldigt glad över att träffa barnbarnen och att se sig omkring i huset, han tyckte allt var så bra och fint och lyckat, men han kunde inte avhålla sig från att tjata om detaljer i deras uppvärmningsplan, och det har han gjort ett par gånger för mycket. Jag såg att Äldste blev oerhört irriterad över detta tjatande. Och sen att han var så mentalt och kroppsligt utmattad att han nästan inte tog sig nerför yttertrappan, som inte är helt jättepraktisk, men det brukar gå lite bättre.